Tuesday, February 12, 2008

Fuck u S:t Ilian I will love u 4-ever


Ja, vad hände egentligen när jag blev tretton? Då jag med osäkra steg småsprang i tenniskor över skolgården från det trygga mellanstadiet till att tvinga ner mina fötter i de första lågklackade skor för att försöka höftgunga mig igenom de där läskiga långa korridorerna i högstadiehusen. Då, där på brunrostiga S:t IIlian skolan, när jag successivt gick från att vara en av klassens ess till att enbart jaga platsen som klassens coolaste hjärter dam. När jag tänker tillbaka på den tiden så kan jag inte skylla på något annat än att jag nog helt enkelt var rädd. Rädd för att inte längre passa in, rädd för att inte längre få vara ihop med skolans snygga killar, rädd för att inte längre vara en av de populära i klassen och vara på den säkra sidan.

Allt hände på bara några månader: Jag började röka och sminkade mig hårt med svart mascara och rött läppstift. Bar håret a la prettywomanstil. Jag viftade bort bästa vännerna i klassen och bytte ut dem mot ett besatt intresse av alla skolans tuffingar. Samma tuffingar som till slut tog med mig på fester med betydligt äldre, stökigare och farligare kids. Jag kommer ihåg hur jag knappt pratade med mina klasskamrater - samma klasskamrater som jag kände utan och innan och som jag hade haft underbar uppväxt med. Galet. Hela tiden verkade jag nog utåt mest arg, irriterad, stöddig och att jag tyckte att de var de mest töntigaste tjejerna och killarna på skolan. Tack och lov blev jag aldrig en mobbare i alla fall, utan höll mig istället för mig själv. Säkert tyckte många av mina klasskamrater att JAG var töntig!

Jag kommer ihåg pinsamma minnen som bl.a: 1. Jag skriver "Fuck You" stort med en svart tuschpenna på framsidan av ett kemiprov och går ut ur salen med näsan i vädret efter fem minuter, 2. Jag placerar en tampong (oanvänd, men doppad i vatten) på den stackars hatade alkoholiserade engelskalärarinnans kateder, 3. Jag slår vad om pengar med ett gäng tjejer i omklädningsrummet att jag kan dra ner brallorna på den snygge gympalärarvikarien - och gör det sedan såklart högt skrattandes (hjälp...) Andra lösa minnen från S:t Iilian är t.ex. snälla bibliotekarien Polly som alla tjejer älskade för att hon guidade oss bland snyftande kärlekspoesi och killarna älskade för att hon hade koll på tunga krigsskildringar; hur alla köade och bråkade om att kunna köpa en färsk och överdrivet laserad chokladuta för ett par kronor; hur det luktade svett i biljard- och pingisrummet; hur vi tjejer gjorde det till en rutin att hela tiden använda skolpsykologen Gunvi som ursäkt för att slippa lektioner och var sedan där i typ 15 minuter pratandes om kärleksproblem för att resten av tiden stå i rökrutan och svära; hur Gunvi lämnade sin man och blev ihop med fritidsledaren; hur vi tjejer systematiskt ordnade så att vi fick intyg av syster Britt för mensvärkar för att få slippa gympan (har aldrig haft så mycket mens i hela mitt liv); hur Anna Tuveroth (på bilden med mig) jagar lärare skrikandes i den där långa korridoren (respekt girl); känslan när bildläraren Hjördis tar med mig och min paralellklasskompis Garip och berättar för oss att vi "bara" får en 4:a i tillvalsämnet ord/ljud/bild, men att vi båda kommer att få högsta betyg i bild; hur jag och några till producerar (klipper, klistrar, ritar, skriver och kopierar) en skoltidning som resulterar i en protestgrupp bestående av upprörda lärare som påstår att den är pornografisk...etc.

Skolan kom såklart i kläm och betygen rasade i samma takt som tonårshullet. I nionde klass lyckades jag dock skärpa till mig så jag åtminstone gick ut med medelbetyg. Men väl på gymnasiet hade alla erfarenheter från högstadiets berg och dalbaneliknande tid gjort mig till en hård pansarvagn. Och så trodde jag ju (som de flesta andra) att jag visste allt. Tänk vad liten man ändå var.

Idag känns den tuffa masken jag bar mest genomskinlig och totalt mesig och jag inser hur löjligt det egentligen var att försöka bygga sin identitet efter någon sorts färdig högstadiehierarki. En hierarki där den rådande uppdelningen"respekterad tuffing" och "mobbad eller osynlig nörd" är milslånga ifrån varandra. Men samtidigt kan jag inte låta bli att minnas hur mycket det faktist betydde då. Hur viktigt det var att skydda sig själv bakom en tuff yta. Men herregud vad skönt det är att vara vuxen och ha gått helskinnad igenom och förbi de där korridorerna. Och tack och lov blev jag inte betagen av någon av de där tuffingarna som var lite småfarliga och spännande då, men antagligen inte har ett sådär jättestabilt liv idag. Men om jag ska vara helt ärlig mot mig själv, så har det nog ändå tagit ett bra tag att rasera den där ytan och inse att jag både kan vara det där esset, en cool variant av hjärter dam OCH en massa andra saker samtidigt.

Så efter denna korta tillbakablick vill jag ge stora kramar till S:t IIlian och alla stackars kidsen där - håll ut - det blir bättre! (Och förlåt till er alla lärare som jag antagligen var taskig mot minst en gång, fast ni är väl vana vid det här laget, eller?). So, fuck u S:t Iilian, but I will love u 4-ever!

puss Tessa (den där mörka bruden i 9b)

5 comments:

Anonymous said...

Hej älskade Tereza!
Ja, vad hände egentligen när du fyllt tretton? Jag minns att jag satt på köksgolvet och drog mig i håret och undrade vad jag gjort för fel. Var jag en dålig mamma eller hade jag missat någonting. Idag vet jag bättre efter att ha jobbat med tonåringar i många år. Det du gick igenom är ganska vanligt, särskilt bland tonårstjejer som ifrågasätter sig själva, livet och söker sin identitet. Jag tyckte att du var viljestark och stod på dig, vilket jag med stolthet kan se tillbaka på idag. Men just då som nybliven tonårsförälder så fattade jag inte vart den där söta flickan med flätor tagit vägen.
Framför mig hade jag en förvandlad mycket vacker tjej som inte var att leka med. Hon visste vad hon ville. Punkt slut. Fast jag har alltid varit stolt över att få vara din mamma och alltid tyckt att du varit en stark personlighet. Jag räknar ut att den här tiden är 1989 och själv var jag 36 år och gick igenom en av mina livskriser som du kanske minns. Jag var inte särskilt munter att tas med, med alla mina hälsonycker, meditationer och träningar och andra maniska sysselsättningar som att samla stenar som jag målade på, gjorde blomuppsättningar, började spela teater och gud vet vad. Sen var det älska dig själv tiden, stärka självkänslan, att förverkliga mig själv och allt det där. Jag kan påstå att det var en dynamisk tid i familjen med många känsloyttringar. Tack gode gud för det!! Jag skulle inte vilja byta ut den tiden mot något annat trots att det kunde bli en del jobbiga situationer. Jag har alltid trott på dig och kommer alltid att göra det. Jag har känt och sett dina fantastiska resurser. Och med de orden vill ja ge dig stora kramar för att du lyckades ta dig igenom den tuffa tonårstiden ( jag med förresten) och blivit den du är idag. Den mest fantastiska dotter en mor kan önska sig. Jag älskar dig verkligen med hela mig själv.
Från mamma Carin

Anonymous said...

Underbart att läsa! Nostalgitrippen är total. Jag kommer så väl ihåg dig och dina "tuffa" tjejjkompisar. Det var en underbar och samtidigt naturligt jobbig del av livet.

Anonymous said...

Hej
vill bara säga allt är sig likt i s:t ilians jag går där i 8:an är 93 fyylde 15 i lördags exakt en vecka sen när jag gick i 6an i st ilians ville jag vara den coolaste tuffaste ihop med skolan snygging jag umgå med dom tuffaste dom röker snusar dricker skulle inte bli förvånad om dom börja knarka ochså. 6an eller 7an börja jag röka lite 2 gånger bara och varje gång var de en eller två bloss sen när jag kom hem kännde jag mig så jävla dåligt kunde inte fatta att jag en srörde en cigg är muslim måde dåligt i flera veckor och varje gång i skolan försökte kompisarna att få mig att röka men jag sa alltid direkt nej dom har till och med försökt att fixa en kille som skulle ta min oskuld alltid när vi åkte till en affär sa dom at jag skulle stjärla nåt och alltid stal jag nåt bra 3 gånger de var lite lösgodis och nötter och donuts så vi åt inne i butiken när ingen såg på vi öppnade chips påsar och åt och kakor allt vi var sugna på men när vi hade gått halva 7an börja jag tänka vad fan gör jag vem är jag sen var de slut med allt var aldrig i närheten av rök och sprit s:t ilians förändrar nån på ett dåligt sätt man blir helt fuckad vågar stå mot alla tuffingar i skolan dom skrämer mig inte längre känner mig på toppen har aldrig mobbad nån har aldrig smaka sprit sluta stjäla är kompis med skolans snyggingar inte snygging utan snyggingar jag är på toppen utan att jag har helatiden försökt vara nån jag inte är dom tycker om mig inte den dåliga mig slutat umgås med en tjej som har sbbat nästan allt för mig hon har gjort att min föräldrar alldrig kommer lita på mig hon slarva bort min mp och mobil hon var den gjorde mig så jävla dålig ska sluta s:t ilians umgås fortfarande med några av tjejerna dom tuffa tjejerna som röker allså dom är så falska gud vad dom är falska dom är verkligen inte kompisar dom är bara människor som försöt för sig själva satsar på skolan as mycke men förälrarna tror jag är en dålig människa man inte kan lita på dom håller mig instängde hemma efter skolan ledsen över de dom ser inte hur mycke jag har förändrarts aa i alla fall st ilians är fortfarande fuckad skola som suger balleoch lärarna e schyssta men dom förstår inte vad som händer med tonåringar i st ilians

Anonymous said...

Hej jag är en kille på 18år som gick på skolan för 2 år sedan.Först vill jag vbara säga att de var riktigt kul att läsa din krönika!
Men skolan är väl sig lik. Man måste hålla masken uppe och inte visa sig svag. Men trotts allt har jag bara härliga minnen från skolan. Jag umigcks med folk som rökte/snusa men har aldrig kännt mig tvungen att börja själv. på min tid i skolan tog vi hand om varandra. Vi försökte se till att våra vänner skulle hamna på rätt väg i livet.

Polly jobbade kvar i skolan under min tid.Hon var en underbar person som alltid tog sin tid till elverna. men tyvärr gick hon bort...

Kani said...

Hejhej! :)
S:t Ilian är iallafall sig likt. Det var skitkul att läsa dethär! Jag går sista året i S:t Ilian och håller verkligen med och förstår vad du menar när du berättar om att man väljer att prata/umgås med de "tuffa" istället för de i sin klass och alla börjar för tidigt med rökning osv. Vet inte om det bara är förr oss 9or,8or osv. Men i år känns det som att fler 6or röker. Helt sjukt, att gå i 6an och röka och vara full varje helg. När jag gick i 6an visste jag inte ens att ungdomar kunde få tag på sånt. Som tur valde jag rätt vänner från början, och detdär har inte hänt mig. Men jag känner nog många haha, och det är skitgrymt att du skrev denhär krönikan så att de andra S:tIlian barnen kan se och förstå!