En andra chans

Jag vill så gärna skriva något smart om det stundande valet för att försöka få folk att rösta. Det är mycket som är bra i Sverige, men det finns så mycket som man också vill ska förändras. Till exempel arbetslösheten, folkhälsan och äldreomsorgen. Jag vill skriva om sakfrågor, övertyga och argumentera. Vända ut och in på mig själv och leta upp kunskap som gör att jag får fram belägg för det jag tror på. Men istället för att sprida politisk reklam och använda mig av retorisk slagfärdighet så tänker jag skriva om någonting annat. Om vår möjlighet att öppna våra sinnen, avlägsna oss från våra bestämda åsikter och titta oss runtomkring. Om att börja lyssna.

Det är så ofta som vi dömer utifrån ett första intryck och har förutfattade meningar. Så många gånger som vi inte lyssnar på, eller inte ser, vad som finns under ytan. Vi tänker sällan på bakomliggande orsaker och orkar oftast inte se saker ur andras perspektiv. Och om vi dömer någon redan efter första intrycket är det svårt att ge en andra chans. Visst, är man trött efter en hård dags jobb eller tror sig på förhand veta hur andra är och vad de tycker och tänker, så är det väl klart att man inte orkar. Men kanske är det dags att tänka om. För om du släpper några av dina principer, eller åtminstone börjar lyssna på vad andra har att säga (och då menar jag verkligen att du är tyst en stund och tar dig tid till att lyssna) så kanske andra börjar lyssna på dig. Och du kan lära dig något nytt.

Det här vill jag ta ett steg längre genom att fundera över hur vi egentligen lyssnar på våra politiker. De försöker beskriva sina drömmar om hur de kan förbättra vårt samhälle. Med alla sakfrågor vill de förklara för oss hur de kan uppfylla dessa drömmar med de medel som finns i vårt land. Alla sina budskap måste de omvandla till kortfattade och smarta uttalanden och presentera på kort tid. Det är nämligen under denna korta tid som vi väljare verkligen lyssnar. Och det är vi väljare, tillsammans med politikerna, som har makten att nå deras drömmar. Under extrem tidsbrist (under några få veckor vart fjärde år) så ska de synas och höras. De ska nå fram genom media, reklam, tal på gator och torg och genom snabba pr-visiter till rätt personer vid rätt tillfällen - och detta med snygga kläder, rätt minspel och slagfärdiga argument. Detta ska de göra samtidigt som vi alla väljare håller upp blåslampan och förstoringsglaset. Och samtidigt som vi lyssnar med förprogrammerade hörapparater. Vi vet ju oftast vad vi tycker om politikerna - att vi inte har något förtroende för dem, att det är för komplicerat att sätta sig in i frågorna eller att alla säger samma saker. Eller så ignorerar vi dem eftersom vi tänker rösta på det parti som vi alltid har gjort. Den sämsta utvägen är att vi inte röstar alls.

Kanske skulle det finnas en chans till en positiv utveckling om vi verkligen tog oss tid att lyssna på vad de hade att säga. Om vi försökte se deras drömmar ur ett större perspektiv. Om vi gav upp våra ingrodda principer och kunde utöka vårt synsätt till ett som kan passa oss alla i ett bättre Sverige. Att vi helt enkelt ger våra politiker en andra chans. Alla är inte som du, varken tänker eller har samma möjligheter som du. Lyssna noggrant på vad politikerna försöker få fram och berätta för dig. Lyssna förbi bruset. Och börja lyssna redan idag så att du har chansen att påverka med din röst den 17 september. För det är där och då Sverige och våra politiker lyssnar på dig. Och du får ingen andra chans. Inte än på 4 år i alla fall.

puss Tereza