Badhotellet i Tranås. När vi kommer dit så ser det nästan lite spöklikt ut med sin stora gråvita gammeldagsa fasad under den gråa himlen. När vi går fram till receptionen är klockan strax efter tre på eftermiddagen. Vid incheckningen får vi veta att det serveras eftermiddagsfika och att det ingår i vårt spa-paket. Efter att vi har lämnat av våra väskor på rummet så går vi ner till baren där det finns varma scones och olika tesorter som är till för att avnjutas. Det luktar gott och vi plockar på oss för mycket och går och sätter oss i ett rum som konstigt nog har exakt samma röda medaljongtapeter som vi har hemma i vårt sovrum. Fast här har den kompletterats med en massa viktorianska soffor, bord och stolar. På alla väggar hänger det oljeporträtt på kvinnor inramade i stora guldramar. Resten av barrummen (eller mysrummen som man kanske kan kalla dem) har ljusa tapeter - med ränder eller medaljonger och har sköna soffor strategiskt utplacerade. Tillräckligt nära för att skapa sällskapsrumskänsla men med lagomt avstånd så att man kan vara privat. I ett av rummen finns en öppen spis med en tänd brasa som sprakar sköna ljud och luktar vinter. Atmosfären är lugn och vi slappnar genast av. Kroppen och huvudet säger inte alls emot utan går in i en sorts dvala. Efter fikat går vi upp på rummet. Där byter vi om till badkläder och tar på oss de vita frottébadrockarna och tofflorna som ingår. De ligger fint utplacerade i änden av sängen. Vi har till och med balkong på rummet och även om inte utsikten är den roligaste (industriområde, lite natur och en glimt av Tranås centrum) så känns det lite lyxigt.
Nere i spa-avdelningen är det ganska tjockt med folk vilket känns lite jobbigt i början men den känslan försvinner så fort vi har vant oss. Vi hämtar vatten och äpplen som ställts fram på fruktbuffébordet och sätter oss på de nedfällda trästolarna och acklimatiserar oss. Det finns rena vita handdukar överallt. Vi bestämmer oss för att delta i en halvtimmeslångt
vattengympapass. Även om fenomenet i sig kan kännas lite tantigt, så är det skönt att röra på kroppen och göra av med lite energi efter att ha suttit stilla i en bil i nästan tre timmar och man skrattar gott. Efter passet så går vi in till den varma avslappningspoolen. Där är det nedsläckt och små ljus är tända lite varstans. Det spelas lugn musik och vi ligger och flyter på ytan med hjälp av stora gummiarmar. Det är rofyllt att ligga på rygg, blunda och bara andas och tänka på ingenting. Helt plötsligt släpper jag allt för att bara flyta med och vara tyst. Jag behöver varken vara social eller bry mig ett dugg om hur jag ser ut. Trots den sköna stunden så kan jag inte låta bli att ironisera en aning över oss alla som ligger där. Jag börjar fundera över varför det behövs ett ställe som detta där man tillsammans flyter omkring i en pool med gula gummistänger för att nå denna nivå av avslappning. Men det är väl så enkelt att ett på ett sådant här ställe kan man inte göra annat än att gå ner i vila. Och tack vare att alla ser precis lika löjliga ut som jag så är det okej att släppa allt och bara finnas till.
Klockan kvart över sex är det dags för våra kurbad. Behandlingar som vi har beställt extra utanför spa-paketet. Vi väljer stärkande mineraler och får vattenjetstrålar som har en sådan stark kraft att man nästan bubblar upp ur badkaret. Man känner verkligen hur kroppen får kraft och blir bebislen. Efter en trerättersmiddag och en mysig natt så får vi en heldag till på spat och njuter i varma poolen, ångbastun, torrbastun och solar solarium i 20 minuter. Efter helgen får jag nog konstatera att detta är något som jag och alla andra borde göra oftare. Jag känner mig verkligen som en ny människa.
Tranås är för övrigt ganska speciellt. Även om jag får en lätt kuslig småstadskänsla á la Steven King-roman, så blir jag lugn samma sekund jag hör tranåsdialekten. Den är långsam, utdragande och nästan gungande snäll. Deras takt är max tio procent av stockholmspulsen. Deras sätt att gå, prata och finnas till. Där dricker man sin öl på puben, går på Stat och tar paus genom att gå till grillen tvärsöver för att köpa en liten pommesfrittes. Polarna hänger med, skrattar, röker och allt dokumenteras med den nya digitalkameran. Jag kan tänka mig att de dagen efter sitter ihop på kvarterskrogen, äter pizza och skrattar åt fotona tillsammans. Eller spatserar och dricker kaffe med mjölk på någon av Storgatans caféer (en gata som de själva påstår i en reklambroschyr är Sveriges Champs Ellysée (Paris paradgata). Nja, lite väl överdrivet kan jag väl tycka när man går förbi en butik som blandar mat, kläder och kameraprodukter.
Det är verkligen en stockholmskontrast. Tranås har ett lugn som smeker hjärnans tankar. Och nu efter helgen på badhotellet i Tranås har vi funderat över om vi ska införa ett nytt verb i vardagen - att tranåsa. Att "dra hem och tranåsa" skulle då ungefär betyda som att "dra hem och ta det lugnt". Men det finns även för och nackdelar med att ta det lugnt - eller i alla fall att bo i en lugn småstad. Jag kan inte låta bli att själv minnas trista "kom-och-ta-mig-härifrån-stunder" i Västerås (där jag är uppväxt), eller komma att tänka på scener i filmen "Fucking Åmål" som porträtterar småstadslivet klockrent då tonårstjejerna ideligen söker efter nya saker att göra. Kanske är det bra för kreativiteten och för stressen att bo i en lugnare miljö. Men kanske är det trots allt mindre bra för individualiteten och för möjligheten att inspireras av ett stort utbud av kultur och olika människor. Det är svårt att sticka ut i en småstad. Det märkte jag när grabbarna utanför grillen storögt tittade in på mig genom glasrutan. Kanske var det mig de tog kort på?
puss Tereza
No comments:
Post a Comment