Häromdagen försökte förklara för en av mina vänner vad jag har för arbetsrelaterade planer för framtiden. Med ett försök att låta så självsäker som möjligt tog jag mig an att berätta vad jag hitills har arbetat med och vad jag får för nytta av mina nuvarande studier. Under tiden jag talade märkte jag hur osammanhängande det lät, hur splittrad jag verkade men samtidigt insåg jag hur mycket det är jag faktiskt redan kan, håller på att lära mig och hur jag kan kombinera alla delar på bästa sätt. Men framför allt började jag reflektera över hur nyanserat kunskaper och kompetens inom arbetslivet kan vara.
Jag började arbeta när jag bara var 18 som Grafisk Formgivare på en reklambyrå. Genom åren klättrade jag uppåt på karriärsstegen och arbetade som Graphic Designer, Production Manager och Project Manager på en internationell byrå. Jag fick både designa material och leda stora projekt och kontinuerligt resa till Schweiz, England och Spanien som gjorde att jag kunde kombinera reslusten med arbete. Härigenom fick jag lära mig det engelska språket och kulturen, utvecklas som designer och av alla kunder fick jag processkunskaper om alla möjliga olika företag, erfarenheter av hur en internationell reklambyrå fungerar och lärdomar om alla led i ett projekt. Genom att observera och reflektera över företagskulturen fick jag ta del av orättvisor mellan kön, hierarkisering och maktspel. En dag bestämde jag och 4 av mina kollegor att vi skulle starta eget. De två slitiga "hundåren" blev 3,5. I samband med detta fick jag lära mig allt vad det innebär att starta eget men jag fick även genomgå en lång och tuff, men nyttig resa på ett mer personligare plan. Nu när jag var delägare gav jag allt och var lojal, noggrann, hårt arbetande arbetsmyra och coachande för våra anställda. Till slut slog det över. Jag jobbade nästan 12-14 timmar varje dag inklusive en del helger och var ständigt uppkopplad via mobil eller dator. Jag hade tre olika att-göra-listor. Organisationen växte och jag kände att jag tappade den lilla kontroll jag hade. Mitt i allt det här genomgick jag en akut operation som jag bara tog tre veckor sjukledigt för återhämtande och bearbetning. Jag var ju tvungen att jobba! Jag kommer ihåg att jag redan första dagen jag kom hem, hög på morfin, 1 grams Alvedon och andra smärtstillande satt och tog emot flera hundra arbetsmail som jag gick igenom på min lilla bärbara dator hemifrån. Under lång tid efter detta var allt som i en dimma och jag intalade mig själv och alla andra att jag "bara var glad över att jag levde".
Nästan exakt ett år efter operationen tog det stopp. Tvärstopp. Jag fick yrsel och andningssvårigheter på grund av all stress. Känslorna i samband med operationen som jag hade försökt fly ifrån hann ifatt mig. Detta resulterade till slut i att jag tog tag i och ändrade mitt liv. Jag började prioritera annorlunda. Jag började se mig runtomkring. När jag för första gången på massor av år gick ut i naturen och plockade en blomma insåg jag hur vacker den var, hur underbar naturen och livet faktiskt var och började gråta hejdlöst. Jag hade glömt bort att titta, att njuta. Jag bara körde på i den snabba filen. Efter detta uppvaknande började jag skriva igen, gick på skrivarakademin och vågade mig på att börja studera på universitetet. Jag började också (återigen) ta hand om mig själv och min kropp - slutade röka, började äta hälsosammare, träna, dansa igen och göra sådant jag tyckte var roligt. Det låter kanske självklart för många, men för mig handlade det om att lösgöra tid för mig själv och mitt välbefinnande och "tvinga mig själv" att hitta tillbaka till insikten om att livet inte bara handlade om att leva för att arbeta, utan istället om att arbeta för att leva. Viktigt blev även insikten om att sätta upp mål med mening - både inom arbetslivet och livet i allmänhet. Jag bytte ur alla "Jag måsten" mot "Jag vill".
Ett av målen just nu är att genomföra min examen. Genom den får jag teoretiska belägg för en värld jag redan har insikt i. Jag öppnar mina sinnen för att kunna arbeta som kommunikatör, informatör, journalist och författare utifrån ett bredare perspektiv. Mitt självförtroende växer sig starkare för varje dag - idag platsar jag utan problem där jag tidigare ibland kunde tvivla på att jag platsade. Nu har jag både teorin, de praktiska verktygen och oändliga kombinationsmöjligheter genom mina gamla och nyfunna erfarenheter. Jag har också en större kunskap om mig själv som ger mig styrka och balans och som ger mig möjligheten att vara kung över mitt eget liv. Vad jag försöker reflektera över här är att en något splittrad bild över sin framtida plats i arbetslivet kanske inte är så farligt och att insikten om att ens kompetenser är komplexare än bara en rak linje kanske bara är sund. Trots allt, tack och lov, handlar ju livet om mer än bara arbete.
puss och kram från en något splittrad T
