Gästkrönika: Dagen då journalistiken dog

Vad är journalistikens uppdrag? Det är en mycket aktuell fråga under och efter vår valrörelse. Speciellt dessa dagar då pressen gör allt de kan för att gräva fram "skandaler" om våra politiker. Är uppdraget att förmedla nyheter, rapportera om aktuella händelser och se till att information sprids från några få till en stor allmänhet ELLER är det att först skapa nyheter för att sedan paketera dem så att de säljer så mycket som möjligt till så många som möjligt?

Jag fick en gång veta vad som krävdes för att något skulle publiceras i en av Sveriges största dagstidningar: att det är något nytt och att det är hett - en NY-HET. Men är det verkligen sant?

Det finns många flockdjur på vår planet och det sista flockdjuret är journalister. Vad är det som driver ett flockdjur och en flock? Ett flockdjur drivs av endast en sak och det är rädslan att inte tillhöra sin grupp - att bli utstött. Det som driver flocken är hungern, att hitta sitt byte och därmed få föda och överleva. Ett flockdjur vågar inte gå emot gruppen eftersom utan flocken dör individen. Flockbeteendet är bra när resurserna är knappa och då instinkten är den grundläggande drivkraften. Tyvärr är flockmentaliteten inte ett bra beteende i det moderna samhället och framförallt när det gäller nyhetsrapportering och journalistik. När läsarna och tittarna blir flockens byte dör det journalistiska uppdraget.

Om argumentet är att den unga generationen inte har förmåga att ta till sig utförliga (läs långa) artiklar eller reportage ägnar man sig åt självbedrägeri. Om argumentet är att nya medier (läs gratistidningar) och nya kanaler (läs Internet) förändrar sättet som nyheter förmedlas och förpackas på ägnar man sig åt att förolämpa sina läsare och tittare. Det är ynkligt att förklara fördumningen inom svensk nyhetsrapportering med att man anpassar sig efter målgruppens beteende och behov. Förklaringen är helt enkelt att dagens journalister har övergett sitt uppdrag och gett sig in i månglarnas högborg - när nyheter blir en vara som måste säljas till så många som möjligt till ett så högt pris som möjligt då har man satt djävulen till att sprida bibelns budskap.

Visst, vi kanske lever i en tid med överskott på information, en tid som präglas av snuttifiering och snabba klipp men det gör inte det journalistiska uppdraget mindre viktigt. När journalisterna överger oss och blir ett drev som utövar makt dör samhället en smula och det är inte säkert såret någonsin läker. Jag vill kunna läsa en dagstidningen, jag vill kunna titta på tv-nyheter, jag vill kunna lyssna på nyhetsrapporteringen på radion utan att undra över vilken hemliga agenda som driver tidningen, programmet eller journalisten. Jag vill slippa fundera över om det är en nyhet jag läser om eller om det är en kampanj med ett specifikt syfte. Eller om det bara handlar om att sälja.

Jag vill inte höra om några journalister som gömmer sig bakom illusionen att de tjänar samhället och dess medborgare. Förtroendet för Sveriges journalister är raserat och det kommer att ta många år att bygga upp det igen. Jag vill se rakryggade journalister som överger flocken och som inser att flocken gör ingen glad. Lämna flocken, våga stå upp i blåsten och rapportera nyheter utan att kappan ändrar riktning beroende på hur vinden blåser!

Frågan är om journalisterna har modet som krävs? Jag tror inte det.

/Jon

Till minne av Adam Rapacz

Vår vän "Tyske Adam" från Berlin försvann fredagen den 23 september i Norrköping. Torsdagen efter fann de honom död i Motala ström. Jag vill härmed hedra hans minne och tacka för alla roliga stunder och de få, men fina samtal, vi hann ha med varandra. Han var en sådan människa jag alltid tänkte "Han verkar vara en riktigt mysig människa, han måste jag prata mer med så småningom". Nu hann jag inte riktigt det och hans bortgång får mig att tänka på allt man tar förgivet, på hur förgängligt allting egentligen är. Ena dagen är livet på ett sätt och dagen efter kan allt ha förändrats. Ta vara på nuet, och njut av varje dag som om det är en värdefull gåva. Tack Adam för den människa du var och för det du gav mig och en massa av mina närmaste vänner. Tack för insikten, genom din tragiska bortgång, att ta vara på mina närmaste, bekanta och att försöka uppskatta varje litet möte. Vi ses i himlen, eller var vi nu hamnar.

Och jag tänker på dig Louise, min vän, och skickar dig min energi tills vi ses igen.

Kramar Tereza

En andra chans

Jag vill så gärna skriva något smart om det stundande valet för att försöka få folk att rösta. Det är mycket som är bra i Sverige, men det finns så mycket som man också vill ska förändras. Till exempel arbetslösheten, folkhälsan och äldreomsorgen. Jag vill skriva om sakfrågor, övertyga och argumentera. Vända ut och in på mig själv och leta upp kunskap som gör att jag får fram belägg för det jag tror på. Men istället för att sprida politisk reklam och använda mig av retorisk slagfärdighet så tänker jag skriva om någonting annat. Om vår möjlighet att öppna våra sinnen, avlägsna oss från våra bestämda åsikter och titta oss runtomkring. Om att börja lyssna.

Det är så ofta som vi dömer utifrån ett första intryck och har förutfattade meningar. Så många gånger som vi inte lyssnar på, eller inte ser, vad som finns under ytan. Vi tänker sällan på bakomliggande orsaker och orkar oftast inte se saker ur andras perspektiv. Och om vi dömer någon redan efter första intrycket är det svårt att ge en andra chans. Visst, är man trött efter en hård dags jobb eller tror sig på förhand veta hur andra är och vad de tycker och tänker, så är det väl klart att man inte orkar. Men kanske är det dags att tänka om. För om du släpper några av dina principer, eller åtminstone börjar lyssna på vad andra har att säga (och då menar jag verkligen att du är tyst en stund och tar dig tid till att lyssna) så kanske andra börjar lyssna på dig. Och du kan lära dig något nytt.

Det här vill jag ta ett steg längre genom att fundera över hur vi egentligen lyssnar på våra politiker. De försöker beskriva sina drömmar om hur de kan förbättra vårt samhälle. Med alla sakfrågor vill de förklara för oss hur de kan uppfylla dessa drömmar med de medel som finns i vårt land. Alla sina budskap måste de omvandla till kortfattade och smarta uttalanden och presentera på kort tid. Det är nämligen under denna korta tid som vi väljare verkligen lyssnar. Och det är vi väljare, tillsammans med politikerna, som har makten att nå deras drömmar. Under extrem tidsbrist (under några få veckor vart fjärde år) så ska de synas och höras. De ska nå fram genom media, reklam, tal på gator och torg och genom snabba pr-visiter till rätt personer vid rätt tillfällen - och detta med snygga kläder, rätt minspel och slagfärdiga argument. Detta ska de göra samtidigt som vi alla väljare håller upp blåslampan och förstoringsglaset. Och samtidigt som vi lyssnar med förprogrammerade hörapparater. Vi vet ju oftast vad vi tycker om politikerna - att vi inte har något förtroende för dem, att det är för komplicerat att sätta sig in i frågorna eller att alla säger samma saker. Eller så ignorerar vi dem eftersom vi tänker rösta på det parti som vi alltid har gjort. Den sämsta utvägen är att vi inte röstar alls.

Kanske skulle det finnas en chans till en positiv utveckling om vi verkligen tog oss tid att lyssna på vad de hade att säga. Om vi försökte se deras drömmar ur ett större perspektiv. Om vi gav upp våra ingrodda principer och kunde utöka vårt synsätt till ett som kan passa oss alla i ett bättre Sverige. Att vi helt enkelt ger våra politiker en andra chans. Alla är inte som du, varken tänker eller har samma möjligheter som du. Lyssna noggrant på vad politikerna försöker få fram och berätta för dig. Lyssna förbi bruset. Och börja lyssna redan idag så att du har chansen att påverka med din röst den 17 september. För det är där och då Sverige och våra politiker lyssnar på dig. Och du får ingen andra chans. Inte än på 4 år i alla fall.

puss Tereza